/ / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / /
/ / / REPA UPP / UPPREPA / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / /
/ / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / /
/ / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / LUMPINSAMLING / LÄNKAR / OM OSS / / / / / / / / / / / /
/ / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / /

 


Har du, i Kiruna med omnejd, en övergiven mobiltelefon? Kan vi, en slags samtida lumpsamlare, få repa upp och upprepa den information och de informationskanaler som finns i mobiltelefonen?

Kontakt: info@misplay.se

Tack Kiruna Konstmuseum!
/å+k
P.S. Förlåt ifall jag väckte er

“P.S Förlåt ifall jag väckte er” är det konstverk som vi har skapat utifrån REPA UPP / UPPREPA. Prenumerera på SMS-romanen genom att messa “PS” till 71 700. Vernissage 3 november 2012 kl 13-15 i Kiruna Stadshus. Välkommen! Alla detaljer finns här.

Det står om SMS-romanen i Luleå Tekniska Universitet den 5 november 2012 klockan 10. Foto av tidskapsel: Helga Steppan.
 

 

/ 120705 Tax

In the aftermath of Mend*rs the Green party in Sweden launched a proposal to increase repairing in Sweden. Apparently there are many who think along the lines of UNRAVEL / REPEAT today, which they were not, just a short while ago. Or, at least, it was not timely to launch political reforms based on these thoughts until now.
Their argument is two-folded: we must use resources more carefully and increasing repair culture in Sweden can contribute to more work opportunities.
That particular day is the one time a year when the Green party can be pretty sure to have complete coverage on what they say by basically all media in Sweden. And they chose to spend it on repairing.
Interestingly, their proposal shows how closely related parliamentary tax decisions can be with our usage of materials. It turns out that there is a tax on repairing for example bicycles and mending of shoes and clothes. This, they suggest, should be decreased. They also demand the EU to lower the tax on more repairing services. In addition they suggest that those who declare tax in Sweden should have the opportunity to deduct tax from reparations and service on for example machines.
Following this introduction on such large scale of ideas of societal responsibility through repairing, debaters from other political positions in Sweden have also been discussing the culture of repairs and hand-me-downs.
 

/ 120704 Brokenness is relational

Brokenness is relational. If it works here but not there is it working or broken?, Lara Houston asked at the Mend*rs conference. This is also what she works with in her exciting thesis project on Inventive infrastructures and mobile phone repair cultures.
Kampala, Uganda, is LaraÂ’s main field site. Uganda is one of the countries that, in terms of infrastructure and communication, are leap-frogging land-lines.
Her fieldwork tells us that broken is not necessarily material, but can also be understood as a broken relationship of people and objects in a system. For example, if a phone works there, with a subscription in the UK, but not here in Uganda because it is a pay-as-you-go-system, then that might have to do with infrastructures that are not compatible. This disruptive moment of brokenness challenges particular geographical and economic models. And The visible repair workshops in Kampala forms an important part of infrastructures of for example unlocking phones that makes it possible to travel between systems.
Through the websites with libraries of iterative open source solutions of how to repair and make new connections of the socio-materiality that the phones enact the local repair shops open up to a global circulation of objects.
We only had a feeling of how closely related LaraÂ’s and our work in UNRAVEL / REPEAT are, but can now see that, for example, our concept of obsolescence in relation is kin with LaraÂ’s finding that brokenness is relational.
 

/ 120703 E-waste

As part of Mend*rs UNRAVEL / REPEAT participated in a discussion panel with Blanca Callen who works on e-waste. She showed us a [[http://www.tiki-toki.com/timeline/entry/39836/e-Waste-Cartography#!date=2012-05-01_17:19:01!] timeline that shows the lifespan of a laptop computer. She is asking what bridges and gaps we can open up on computer waste, while looking into partial conflicts and strategies in design and production of computers. For example, 80 % of the energy consumption during a computerÂ’s lifetime is used in the production of it.
A key concept that Blanca works with is planned obsolescence. Manufacturers design and construct products that will become unfashionable or simply break down after a certain period of time. Blanca puts forward the idea that planned obsolescence is sabotage. That is an important and mind-blowing thought, which turns the consumer-society inside out.
Blanca asks herself: how does a computer become e-waste? Can it keep on being a computer. At Mend*rs there were several talks by people who work with resisting turning a computer into waste – on keeping a computer being a computer, for example Access Space in Sheffield, the UK, which both work on a somewhat larger scale.
What we find characteristic for e-waste is that it is not only a tech device that is wasted, but that it also contains information that the former owner could find devastating if it started to travel into the wrong hands. This is something Cefn Hoile talks about in his work with upcycling computers in the project Laptop shrimping. Most people he meet want him to clear the computers totally of information since they are afraid some traces of them could be left when the computer circulates into a new stage of its life. This fear of distribution of sensitive data/info could be one reason for why lots of people keep old laptops tucked away in drawers.
Bill, who gave us the box of mobile phones, also touched upon this when he said that he is not a particularly paranoid person when it comes to what traces he has left in the phone, but, of course to bring the phone responsibly into the future means for example that he does not want the phone he once has had to be used for setting off a bomb.
To the discussion group we brought some accounts of obsolescence from our collections of discarded mobile phones in Norrbotten that you have already encountered here on this blog. Here they are, condensed, and in English:
In the presentation we do not speak of planned obsolescence, as we mentioned earlier, but ‘perceived obsolescence’ as in anticipation of a breakdown or failure. Another kind of obsolescence is what we call ‘obsolescence in relation’. To be obsolete in relation means that the phone or computer as such works fine, but is difficult to connect to other systems, devices and platforms.
When collecting phones in Norbotten, we encountered several stories of a phone that was widely used in the 1980Â’s, but not anymore. They became useless, not because they broke down, but because the infrastructures for the phones were dropped. Similarly the Nokia phones that Bill gave us, which we wrote about in the last blogpost, were no longer useful to him, because they could no longer be connected to a computer. The infrastructure was not sufficient.
 

 

/ 120702 Let me upgrade you

The idea was not to collect any more discarded mobile phones at Mend*rs, but to work only with the ones we already had. But, when Bill Lloyd, who so generously hosted the Mendrs Symposium at his farm, came with a box of old phones – all the same kind - we were very intrigued and could only thank him so much and promise to do our very best with the material.
Up until a few years ago Bill had only used a specific phone. He was very happy with it because it allowed him to do what he wanted to do: make phone-calls and use it as a modem. To use it as a modem he had to connect it with a PCI card.
Also when the manufacturer had stopped making his particular favourite phone, he kept on buying it – on ebay. Sometimes the ones he bought second hand were not really working, but sometimes he was lucky.
At a festival he bought a crank fitted for his phone, which meant that he could make phone calls although there was no electricity to charge it with when he was out on tour in his van. Bill said it took about as long to crank it up as it would when plugged in to a socket in the wall. That close connection between work and energy consumption is rare. And, like Bill said, it makes you talk only about what is essential.
But, when many years of second hand-upgrading had taken place, manufacturers of computers stopped using PCI cards, which meant that he could no longer connect the phone to the computer. The infrastructure had changed and although Bill could keep on buying perfectly well-functioning phones second hand, his favourite phone had become incompatible with what it needed to be in relation with. He upgraded to an Iphone.
Humoristic as he is, Bill said that he felt like the woman in the videoclip Let me upgrade you.
 

 

/ 120701 Opt out...

unravel / repeat was hanging out in a yurt in a barn at Slough Farm during Mendrs Symposium. Usually the yurt serves as a music studio. A designer visited us in the yurt. As the rag-and-bone women we are, we retold stories we have heard of how many have started using their own mobile phones again as connection points in a cottage, for example to put the heat on before arriving for a weekend.

She said that she has done so at home. She likes working at home. But she does not want to be distracted and she does not want to be a slave to technology, so she has opted out of broadband at home. Instead she has built her own wifi-hotspot with a second hand smartphone that she got for 30 pounds. She had asked around if there was somebody who had a phone they were not using anymore, because she reckoned that somebody should have put a fully working phone away in a drawer somewhere. And right she was. A second hand smartphone for 30 pounds that is good enough to be a mobile router.

Her homebuilt internet of things, with a little help from some friends who has done quick updates of tech devices, makes it possible for her to enjoy not being connected and reachable all the time at home. And when she has made calculations she has realised that it is a lot cheaper for this 3 G data set up than broadband. Additionally we are noticing again that DIY should not be called DIY, rather Do It Together.
 

/ 120630 File transfer

It is happening! Nicklas has made it possible for us to unravel some of what is inside the shells of the mobile phones. File transfers take place when we hook up mobile phones with the computer – and can add a bit of electricity to the mix.

WeÂ’ve seen a lovely weather report from Kiruna from October 2010. Just a few days earlier the user had, within a short timeframe, looked up the weather in Warszaw, New York, Barcelona, London and Rome. We canÂ’t help but guessing that the user was browsing the weather app in the mobile phone to dream of elsewhereness.

Who would have guessed that phones would be such dream wands?

Attempts at anticipating how technology will be used and predict what behaviours it will produce are easy at hand. Although weÂ’re in a conference that is all about mending things and behaviours, which partly means not taking for granted concepts of waste, trash, junk and alike, technological determinism pops up.

In the evening the phone operator sent an SMS that said that a thunderstorm was approaching and that electrical devices should be unplugged so they wouldnÂ’t get destroyed by the lightning. It is a kind of logic of care. Their logic of care of my device is, if I unplug, a logic of care from my side of not handling my stuff irresponsibly, but actually making an effort to make it longer lasting. To actually do the work to not let my stuff deteriorate. ItÂ’s a kind of anticipation. ItÂ’s planning, but also situated action (Suchman 2007). And even more, it is recognition that that our here is always already there. Judith Butler has put this ethical relationships as follows:

“... only when we understand that what happens there also happens here, and that “here” is already an elsewhere, and necessarily so, that we stand a chance of grasping the difficult and shifting global connections in which we live, which make our lives possible – and sometimes, too often, impossible” (Butler 2011, p. 25).
 

 

/ 120629 Mend*rs

UPPREPA / REPA UPP is appearing as unravel / repeat at the Mend*rs conferene at Slough farm in the Lake district, UK. Hence the language change.

Two good months after lumpsamlandet, the collection of discarded mobile phones in Norrbotten, weÂ’ve spent our time thinking about how to work with the materials that weÂ’ve got. Hacking, recycling, up-cycling, mending and more.

As visiting students at Lancaster University various crossing points with our project have appeared and influenced us. Just to mention a few: Jonnet Middleton.

Blanca Callen who researches e-waste with a special focus this weekend on conflicts around planned and perceived obsolescence.

Lara Houston who researches mobile phone repair cultures in Kampala, Uganda, and the ability to make the phones keep on living.

Kevin Hoile who works with up-cycling computers, calling it shrimping.

Lucy Suchman on how our ideas of technology are heavily influenced by demonstrations where inventors go to great lengths to hide all the work that is going on behind the scenes to make it all work and look independent. She has for a long time written about how we live with technology and become together. At the moment sheÂ’s particularly interested in the development of humanlike machines.

Paul, whom weÂ’ve never met, but whose picture is accompanying this post is also very inspiring.

We will, however, for the moment, keep the mobile phones weÂ’ve collected so far. Many of the mobile phones weÂ’ve got, and that are still coming in, have lost their batteries and chargers. That needed to be sorted.

And now weÂ’ve settled with a lot of gear that Nicklas Marelius of Unsworn Industries has brought in a yurt in a barn in a farm in Cumbria in the UK. Nicklas is developing software to be able to get hold of as much information as possible. The producers try to hide quite a bit. And information, for example, in the mobile phones is not just the text messages about being late and pictures of yellow tractors that we found in the first phone we worked with. Information is of course also the standardised type of set ups and links and sounds and games that producers have put there.
 

 

/ 2012 04 21 Samlade

En helgnatt skriver en akutläkare på Facebook att väntande 80-talister klagar på att akuten inte tillhandahåller mobilladdare.

Vi sitter en helgkväll i en stor cirkel med 90-talister och 00-talister. Nya personer tillkommer. Andra går. Alla känner alla. Vi är nykomlingar. Vi får höra om paniken över att upptäcka att mobilen inte är på samma ställe som en själv, om att åka hem med en tidigare buss för att man inte klarar sig utan mobilen.

En kille spelar Draw Something. Ett spel där man turas om att rita och gissa vad det föreställer. Han spelar med någon random. De andra i rummet hjälps åt att gissa vad teckningen på mobiltelefonen föreställer.

Hur stavas skorsten på engelska?

Chimney.

Eller, är det flash, camera, frog, bird som är det rätta svaret?

Det verkar vara stor rotation på mobiltelefoner. Nästan alla har mobiler med pekskärm. Mobiler som gör att de kan spela spel med slumpmässigt utvalda människor runt omkring i världen, samtidigt som vi samlats i en ring på en ungdomsgård i Svappavaara, där alla verkar känna alla. De man inte känner, men möter över spel på mobilen, kollas upp på Facebook.

En tjej säger att hon faktiskt tycker att det är skönt att vara utan mobilen ibland. När hon åker till stugan får mobilen vara inne när hon är ute. En annan säger att äh, hon är väl aldrig ute när hon är vid stugan. Jo.

När vi är på väg att åka kommer en kvinna och lämnar över en påse med sex mobiltelefoner som hennes son samlat ihop. Det är hans egna avlagda, och även systerns första mobil. Vi får veta att man liksom växer in i telefonbeteende i takt med att man växer upp: De små använder inte telefonen, då får man ringa hem till lillebrors kompisar och fråga om lillebror är där. Och sen börjar samtalet med: Men varför svarar du inte på mobilen? Som liten har man den mest för att spela spel. Efter hand lär man sig använda den. När man börjat gymnasiet får man även använda mobilen på lektionerna. Den används som miniräknare, för att söka på Wikipedia eller bara kolla Facebook.
 

 

/ 2012 04 20 Vägbeskrivning

På E10. Vi ska höra av oss när vi åker. Vi skickar sms. Missar ett samtal. Sitter i bilen och ringer tillbaka. Det blir inget möte, men vi får en fantastisk bilfärd genom Torneträsk och Abisko. Äter frukt och vildmarkschips på en rastplats. Våren har börjat rinna fram under snön.

Vi skickar SMS till en ny bekantskap som nu befinner sig i Kiruna: ”Nytt förslag. Kan vi ses i eftermidag?” Vi får svar och har en tid och plats bestämd.

Det ringer i mobilen. Vi får vägbeskrivning inför ytterligare ett möte dagen efter. Den innefattar färger på hus som kännetecken och vi är osäkra på om vi kommer hitta. Men vi kan alltid ringa på vägen om vi skulle villa bort oss. Vi får ett MMS med en film på hur vi ska köra förbi de olikfärgade husen. Vi hittar utan problem.
 

 

/ 2012 04 19 Bortkoppling

Lainio var länge utan mobiltelefontäckning. Tystnaden blev en unique selling point. Det är, eller var, inte många ställen där mobilen inte kunde ringa eller skicka och ta emot SMS. Det löste byborna genom att skicka med mobiltelefonen om någon skulle till, till exempel, Vittangi. Då låg mobiltelefonen där och tog emot SMS under bilfärden. Men det som kommit in på mobilsvar kanske aldrig kom fram eftersom de vanligtvis raderas efter en tid.

Och så fanns och finns det fast telefoni.

Just mötet mellan det fasta och mobila är också en koppling till lumpsamlare. Över en förmiddagsfika har vi idag suttit och pratat om självhushåll och att klara sig på det som finns i ens närhet med Roland, Carina och Ines. Om att koppla bort, bestämma själv och inte låta mobiltäckningen bestämma huruvida jag ska svara i mobilen eller inte. Det går ju att stänga av. Det går även att inte sätta på. Då behöver man inte ens stänga av.

Vi får höra om politiker, kända för att twittra, som gärna besöker Lainio. Kanske just för att kunna koppla bort sig, utan att själv trycka på avknappen. Men numera finns det täckning i Lainio, vilket vissa besökare inte vill tala högt om.

Men för de som var fastboende och inte rört sig i så stora geografiska områden var lumpsamlare, gårdshandlare och även predikanter viktiga. De kom inte bara med varor. Kanske ännu viktigare var att de kom med berättelser från andra ställen de varit på. Det var en slags kunskapsöverföring som till exempel lumpsamlare var del av. Dels kunde det handla om hur de levde i grannbyn och vad som hade hänt i trakten. Men det kunde också vara så att den kringresande förde med sig rön om innovationer som de fastboende kunde ta till sig för att underlätta sina liv.

Förr traderades kunskap om självhushållning ofta i familjer, i det vardagliga levernet. Idag är det få som har tillräcklig kunskap för att klara sig bortkopplade från omvärlden. Vi får höra om en skola som i utbyte mot två veckors påsklov låter barnen lära sig bland annat plantera potatis och plocka bär en vecka på sommaren.

Även den som bara sätter på mobilen ett par gånger om året behöver en mast. Det kan tänkas att den står på den egna marken. Så invävda är vi även i det som vi vill koppla bort oss ifrån. För den som lever i relationer betyder ett tryck på avknappen i dagens samhälle att andra får stå för den mobila kommunikationen. Över fikabordet lanseras också idén om att låta en i byn ta ansvar för all informationsöverföring och telefoni i, ja, säg, sex år. När den sedan är utbränd av att vara de andras buffertzon måste byn utse en annan person att offra för omvärldskontaktens skull.

Innan vi går får vi se den största mobiltelefonen hittills under vårt lumpsamlande. Vi har hört flera tala om dessa tunga saker som släpats upp på fjäll och laddats med skotern. En statuspryl, en 80-talets Iphone.
 

 

/ 2012 04 18 Avkoppling

En sekvens från en yogaklass:

Ända in i sista sekund innan ledaren hälsar välkomna och inbjuder till avslappning och avkoppling låter det från telefonen vid grannmattan.

Plötsligt, efter solhälsningar och meditationsövningar syns ett grönt skärmljus sprida sig som en eldslåga i spegelväggarna. Det är också från telefonen vid grannmattan.

När ledaren under avslappningen säger att vi ska tömma sinnet, tänka på intet som inuti ett bamburör, hänger mobiltelefonanvändningen kvar i rummet.

Efteråt berättar yogautövaren på grannmattan att hon är ett med sin mobiltelefon. Hon har haft mobil sedan hon gick i sjätte klass. Hon kollade inget särskilt under yogaklassen, kanske vädret eller nyheter eller meddelanden från kompisar. Men mobilen är som en dagbok; där finns allt. En gång glömde hon kvar den på jobbet. Det var panik. Ett halvt dygn utan mobilen. Men hon visste var den fanns, precis var den fanns. Likväl panik.

Vi skrattar tillsammans åt paradoxen att gå på yogaklass för att slappna av och tömma sinnet, bli som inuti ett bamburör och samtidigt vara ett med sin mobiltelefon.
 

/ 2012 04 18 Uppkoppling

Avstånden är stora, men mycket är i rörelse. Till tisdagens seminarium på temat vad ett konstmuseum är har många rest till Kiruna för att lyssna på och delta i samtalen som rör minnesarbete och framtidsvisioner.

Trots att vi har en bil, och därmed är relativt rörliga kan vi endast besöka ett fåtal ställen under veckan. För att utöka spridningen på insamlade telefoner lämnar vi ut kuvert adresserade till Kiruna Stadshus.

Tidigt på morgonen beger vi oss till Viikusjärvi: en by där fast telefoni är hotad och det i stort sett inte finns mobiltelefonstäckning. Då får man springa upp på backen, eller köra iväg en bit på vägen.

Vi pratar om kopparlinor som kopplats bort, om Telia, Net1, ATA-boxar, batterier, strömavbrott, höga och låga frekvenser, berg och gamla gamla vulkaner. Laila, som vi träffar i ett av husen, har fönstret fullt med teknik som hon själv kopplat samman för att kunna kommunicera med omvärlden. Till sin hjälp tar hon forum på nätet, eftersom hon är den enda i byn som engagerar sig i den nya tekniken. Hon behöver paradoxalt nog uppkoppling för att fixa uppkoppling. Det är också viktigt att fortsätta hålla sig uppdaterad på utvecklingen. Det ändrar sig hela tiden, menar hon. Hon beskriver att hon tvingats lära sig en massa saker. .

Men, mest av allt är hon intresserad av mineraler. Bredvid oss ligger en låda som är full med stenar. Hon säger att det inte finns några gråstenar. Alla mineraler har namn.
 

 

/ 2012 04 17 Uppdatera

Av två anledningar leder förväntningarna på snabba uppdateringar av mobiltelefoner, som vi skrev om i förra posten, över på en längre historia. Den första anledningen: en specifik mobiltelefonstillverkar och de arbetsförhållanden som de tillåter. För det andra: de höga krav på nya versioner, uppdateringar och så kallad innovation som växt fram

I ett av amerikansk publicserviceradios flaggskeppsprogram blev en sändning om hur Appletelefoner sätts ihop snabbt det mest nedladdade någonsin. Sedan visade sig ögonvittnesskildringar till stora delar vara lögn. Reportern berättade om barnarbete, om beväpnade vakter utanför Foxconn-fabrikerna, om arbetare som har ständigt skakiga händer av att ha använt nervgift i tvättning av skärmarna.

This American Life ägnade sedan ett helt program åt dementi där upphovsmakaren säger att han ångrar att han tog sina teatererfarenheter av att gestalta händelser, situationer och sanningar till ett journalistiskt program som har andra sanningsanspråk. Där finns en pdf med avskrift av en intervju med den amerikanske reportern Duhigg där programledaren Glass gör ett nytt försök att journalistiskt säga något om arbetsförhållandena i Apples kinesiska fabriker.

Där står det bland annat om kopplingen mellan tid och höga krav på vinst för att ha råd med innovation och nya produkter. Flera Apple-anställda eller före detta anställda lär ha sagt att det finns ärlig önskan inom företaget att förbättra arbetsvillkoren i fabrikerna utanför USA, men den önskan krockar med önskan om att ha en hög vinst som kan finansiera framtida innovation. Därför blir det en konflikt inom Apple mellan att hålla kostnaderna nere och att förbättra villkoren.

Duhigg lägger fram ett argument som andra framfört om att USA en gång i tiden kom överens om viss standard på arbetsförhållanden. Det är uppenbarligen inte den standarden som Apple exporterar nu. Det är snarare så att runt hälften av arbetarna i Apples fabriker arbetar mer än 12 timmar om dagen. Ibland upp till 24 timmar för att vi ska kunna bära en Iphone i våra fickor. Sedan frågar han retoriskt om vi känner oss bekväma med vetskapen om att dessa produkter hade kunnat framställas under mindre hårda villkor och att vi stödjer de hårda villkoren genom våra inköp.

På promenaderna genom Kiruna syns också tecken på arbetsförhållanden med hög risk här. Det hänger lappar från Gruvtolvan kring vikten av att ha kvar akutkirurgin i Kiruna och bilar kör förbi med dekaler som säger samma sak.
 

/ 12 04 17 Standard

Hur snabb omsättning är det på mobiltelefoner? Hur kort livslängd? Vad är det för tidsramar som av olika anledningar blir norm?

Deklarationen ska göras varje år. Skatteverket har de senaste åren arbetat för att fler och fler ska göra deklarationen på mobilen med lockbetet att en eventuell återbäring ska komma tidigare än om deklarationen görs på papper.

I ett samtal får vi under dagen veta att Skatteverket bara har utvecklat mobiltelefonsdeklaration för den senaste versionen av Iphone. De stödjer alltså inte just Iphones som inte är av absolut senaste uppdatering. Skatteverket som är starkt normerande sätter alltså normen för hur ny mobiltelefon som ska användas.